Dåtiden stora hunk; Bobby Ewing, i TV-serien Dallas
På TV:n surrar familjen Ewings liv, och i soffan ligger jag och jäser. Har just satt i mig en portion med kaseinpudding och vaniljkesellafluff därtill.Det är iof en efterätt som man kan unna sig var kväll mer eller mindre, den gör bara gott. 
(Vaniljkesellan har iof en del socker i sig, men kaseinpuddingen är iaf reko!)
Har inte blivit mycket gjort idag förutom städning och olika samtal till sjukhuset. Träningsmässigt känns det som att jag får göra en riktig omstart efter operationen, så snart jag kommit på benen igen. Tills dess kommer jag att hålla mig i soffan med Dallas. I sjunde säsongen har förresten hela Ewingfamiljen börjar träna, inte bara hunken Bobby utan även J.R, Donna och MissEllie.
Det här med Dallas började egentligen som en ploj för flera år sedan, men idag är jag ärligt fäst vid serien!
Nåväl, i morgonbitti beger jag mig till Kristianstad, just nu vill jag bara ha det överstökat och längtar redan efter att få komma hem igen trots att jag inte ens åkt ännu. Jag är inte nervös för narkos etc, utan mest j*kligt drygt att opereras igen (mindre än ett år sedan sist) och att behöva ha ont och dessutom inte kunna träna…
